Bessie
Tellusdream Golden Jasmine
född 2 mars 2004
Bessie bor i Fjärdhundra tillsammans med
matte Annelie, husse Conny och lillmattarna Sanna och Martina.
Det här är Bessies föräldrar:
Sommaren 2004 November 2004
Bästisen Zingo (en labbeblandning)
Bessie Bus leder björnligan!
December 2004
Rapport från matte, hösten 2005!
Bessie Bus heter hunden i mitt liv. Hon är den snällaste människa (höll jag på att skriva) hund som jag träffat!
Hennes största intresse i livet är crossmopeder, gräsklippare och andra motordrivna fordon som hon inte får titta närmare på. Vi har äntligen staket runt hela tomten och Bessie är helst ute hela dagen. På våra promenader har vi sällskap av Martina 7 månader, i vagnen och Sanna 4,5 år, som helst åker på sin röda cykel.
När Bessie var 14 veckor, fick hon gå ett "aha-spår" och instruktören som var med, blev väldigt imponerad av hennes koncentrationsförmåga och tyckte att jag verkligen skulle träna henne och sedan börja tävla! Martina var "på gång" då, så under hösten och vintern körde vi bara lydnadsträning. Sedan hade jag inget riktigt sug efter att åka iväg allena med Bessie och sitta i skogen ett par timmar medan spåret låg till sig. Hon är iallafall väldigt road av spårning.
Efter hennes andra löp i maj blev hon så deppad och låg att jag gick till veterinären med henne. Där kunde de efter blodprov bara konstatera att hon förmodligen var låg efter löpet. I slutet av juli var hon pigg och glad igen och då var vi med på en kurs i eftersök av klövvilt. Hon tände till på alla cylindrar och var som ett lokomotiv i snårskogen!
Nu går jag och väntar på hennes tredje löpning, för att se hur hon blir efter den. Förhoppningsvis kommer jag att göra ett MH på henne i april 2006. Det ska bli roligt att se hur hon reagerar på spöken, oljud och otäcka overaller!
Nu för tiden, tränar vi en dag i veckan på brukshundklubben i Enköping. Bessie är lättmotiverad och lär sig fort. Med rätt motivation förstås - korv och mycket beröm...
Mina första planer för Bessie var att hon skulle bli en familjehund, men sedan upptäckte jag hur roligt hon tycker och framför allt jag tycker, det är att gå på kurs med hund och lära mig och hunden nya saker.
När Martina kom in som en bonus i familjen i april, har inte tiden riktigt räckt till och det har gjort att det har blivit lite dåligt med kursandet under denna höst. Mitt slutliga mål någonstans i en avlägsen framtid, är att Bessie ska kunna allt en bevakningshund kan, mer eller mindre bra...
Tack för denna gång!
Bessie och Annelie
Bilder från sommaren 2005
Hallå där, inte så bråttom...
Rapport från matte, vintern 2006!
Julen passerade och så kom nyårsafton, inte helt utan påverkan.Bessie var rätt så stirrig innan 12-slaget och under själva Gott Nytt År med Jan Malmsjö var hon klart uppriven. När väl allt passerat och detonerat, så käkade hon de köttbullar som hon inte ville veta av innan. Några timmar senare var jag uppe och tittade till henne, då låg hon i sin korg med benen i vädret och sov som en gris....
Hon har nu löpt för tredje gången. Denna gång blev hon inte lika deppig efter löpet, som hon varit de tidigare gångerna. Visserligen kan jag inte svära på att hon inte träffat någon annan hund, eftersom hon springer lös i skogen, men det räcker väl inte med tio minuter, eller??? Vem vet, det kanske dyker upp små uppländska colliehybrider, så småningom...
På kurssidan har det varit mycket lugnt. Inget planerat, förutom en handlerkurs i mars. På tal om handlerkurs och utställningar - jag lämnade Bessie Bus för hösttrimning och vi pratade lite löst om att hon skulle trimma lite under magen, runt kragen och försiktigt runt öronen.
Vad får jag tillbaka???? Jo, en långhårig korthårscollie med fladdrande ståöron (dem hade jag kunnat hyra ut till NASA:s rymdprogram för att fånga upp svaga ljud i atmosfären...)! Hundtrimmaren såg jättenöjd ut och sa lyckligt: "Nu har hon ju ett helt annat uttryck!". "Jaaa", sa jag andlöst, betalade och gick därifrån...
När vi kom hem, så hade rörmokarn hunnit komma och Bessie skuttade fram och han hälsade, både på hunden och mig. Sedan frågade han: "Du, va´ ere´ där för blannras?!" "Näe", sa jag, "hon är en riktig långhårig collie"... Sedan stod vi och tittade på denna korthåriga långhårscollie, som spattade runt lite för sig själv. Han vände sig till mig och så sa han: "Du, så där såg de inte ut, när ja´ växte upp!" Stackarn, han trodde att jag stod och blåljög honom rakt upp i ansiktet.
Hoppas hennes uttryck har förändrats till den 14 maj, för då tänkte jag ställa ut i Enköping. Jag väntar lite med mentalbeskrivningen. En ny rapport kommer efter utställningen!
Många kramar från matte och Bessie!
Nyfriserad...
Uppfödarens kommentar: Trimma inte din collie, då kan det sluta så här!!!!!
Till startsidan!
Besökare sedan 10 april 2005!
