Att förlora en älskad vän   

Sällskapsdjur betyder så mycket för många av oss människor. För de flesta är ett djur en familjemedlem, ett sällskap och en vän, som alltid är trofast och ger oss så mycket glädje.

För många är kanske ett djur det enda man har att leva för.

Det innebär ett stort ansvar att skaffa sig ett djur - från början och hela tiden fram till den dag, när man genom ålder, sjukdom eller olycka måste skiljas åt. Vi måste inse att den dagen kommer, när det inte längre finns något hopp om bättring.

Vi måste hålla av våra djur så mycket, att vi unnar dem att få sluta sina dagar smärtfritt och med sin värdighet i behåll. Det är ett omänskligt svårt beslut att fatta och ibland kan det vara bra att låta en veterinär bedöma vad som är bäst för ens djur. Ibland kanske djuret inte alls lider av sin åkomma, utan kan leva gott ett tag till.

Det är bra att försöka förbereda sig hur man vill göra när dagen slutligen kommer, då allt hopp är borta. Orkar man vara med under avlivningen ska man vara det. Att få ta avsked kan vara en viktig del i sorgearbetet.

Tiden efter:

Att känna stor sorg efter ett djur är helt normalt - ofta knyts otroligt starka band. Många medmänniskor kan ha svårt att förstå att man kan sörja ett djur så mycket, men det är sedan flera år både utrett och konstaterat att sorgearbetet efter ett djur följer samma lagar, som efter en människa. Förlusten av ett djur kan således sätta igång samma intensiva känslor som när någon anhörig eller vän gått bort.

Sorgearbetet är indelat i olika stadier.

Först kommer chock, som kan vara mellan några minuter och upp till flera dygn. Ibland kan man känna skuldkänslor, oavsett hur bra matte/husse man än har varit.

Till slut - även om det dröjer - har på något sätt dessa intensiva känsloupplevelser blivit ett med ens personlighet. Till sist resulterar det i att man inte känner sig nedbruten utan berikad.

Sorgearbetet är viktigt att ta sig igenom för att bli en "hel människa" igen. Ur sorg och saknad efter ett älskat djur växer det så småningom fram glada och lyckliga minnen.

När man så småningom arbetat sig igenom sin sorg och kanske skaffar ett nytt djur är det viktigt att komma ihåg att man aldrig kan ersätta ett förlorat djur med ett annat.

Liksom vi människor har varje djur sin speciella personlighet och charm.

Regnbågsbron

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns den i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak; de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva. Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt
djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans.....  

 Tillbaka till startsidan

Antal besökare sedan 2006-01-01